Bes
jaa igår körde jag rakt in i josses moppe BAMKRSACHBAEWM, gick inte särskilt fort men slog knät rakt in i moppen, spräckte moppen främre del, framgaffeln gick av. Jag klarade mig väl ganska bra, fick ett djupjävla sår i knät, men det sydde dom ihop med nål och tråd.
Men min cito, min bautian, min älskade kinamoppe har nu rullat för sista gången. Såsom pärlan har kämpat upp för varenda uppförsbacke där hon högst kommit upp i 10km/h men i nedförsbackarna alltid dragit om alla pga att hon inte hade någon spärr. Hon kunde rymma 2liters drickor i framdelen av moppen och 1000 kg i trunken. Hon hade skjutsat så otroligt mycket människor, från massa olika kulturer. Hon var moppen alla skrattade åt, men ändå så ägde hon offroad och kunde komma upp i 70 på raksträcka bara det var rätt villkor. Hon tjöt istället för att ticka när man svängde vilket jag alltid skämts över, men innerst inne älskat eftersom det var så jävla lame.
Min moppe var litegrann som jag i skolan. Vi var båda långsamma i uppförsbackarna men på nått vis klarade vi alltid att ta oss upp. Folk skrattade åt oss för att vi va så tröga men vi brydde oss inte utan drog ändå alltid om de som skattade. Jag älskade min cito, hur ful och jävlig hon än var för hon var min. Jag minns när jag fick na när jag va 15år och jag var så jävla lycklig, körde överallt. På senare år kanske användandet av henne minskat men kärleken är fortfarande lika stakt.
Vila i frid UZB, ingen moppe kommer någonsin klå dig<3
Men min cito, min bautian, min älskade kinamoppe har nu rullat för sista gången. Såsom pärlan har kämpat upp för varenda uppförsbacke där hon högst kommit upp i 10km/h men i nedförsbackarna alltid dragit om alla pga att hon inte hade någon spärr. Hon kunde rymma 2liters drickor i framdelen av moppen och 1000 kg i trunken. Hon hade skjutsat så otroligt mycket människor, från massa olika kulturer. Hon var moppen alla skrattade åt, men ändå så ägde hon offroad och kunde komma upp i 70 på raksträcka bara det var rätt villkor. Hon tjöt istället för att ticka när man svängde vilket jag alltid skämts över, men innerst inne älskat eftersom det var så jävla lame.
Min moppe var litegrann som jag i skolan. Vi var båda långsamma i uppförsbackarna men på nått vis klarade vi alltid att ta oss upp. Folk skrattade åt oss för att vi va så tröga men vi brydde oss inte utan drog ändå alltid om de som skattade. Jag älskade min cito, hur ful och jävlig hon än var för hon var min. Jag minns när jag fick na när jag va 15år och jag var så jävla lycklig, körde överallt. På senare år kanske användandet av henne minskat men kärleken är fortfarande lika stakt.
Vila i frid UZB, ingen moppe kommer någonsin klå dig<3
Kommentarer
Trackback